Det är en fråga som ofta ställs när någon berättar om våld i en relation. Men frågan bygger på en föreställning om att det är enkelt att lämna. För många som utsätts för våld är verkligheten betydligt mer komplicerad.
Våldsamma relationer börjar sällan med våld. De börjar ofta med kärlek, omtanke och uppmärksamhet. Med tiden kan relationen förändras och kontroll, kränkningar och våld smyga sig in steg för steg. Det som från början känns fel kan efter hand börja kännas normalt. Detta kallas ibland för normaliseringsprocessen.
Samtidigt får den som utsätts ofta höra att våldet är hennes fel, att hon överdriver eller att hon provocerat fram det. Successivt kan självkänslan brytas ner, kontakten med vänner och andra viktiga personer minska och känslan av att kunna påverka sin situation försvagas.
Många som utsätts för våld utvecklar också det som kallas ett traumatiskt band. Förövaren växlar ofta mellan kärlek och våld, värme och kränkningar. När den våldsamma personen plötsligt är snäll igen väcks hoppet om att relationen ska bli som den var i början. Det kan skapa en stark känslomässig bindning som gör det mycket svårt att lämna, även när relationen är skadlig.
Att lämna en våldsam relation är inte en enskild handling, utan ofta en lång och komplicerad process. Den som utsätts ska inte behöva skuldbeläggas eller ifrågasättas – hon behöver stöd, trygghet och människor som tror på henne.