Att våga bry sig kan göra stor skillnad för en person som lever med våld.
Om du misstänker att någon far illa behöver du inte vara säker på att våld förekommer för att reagera. Ofta är det just en känsla av oro som är viktig att ta på allvar.
Våga uppmärksamma signaler och förändringar i mående eller beteende.
Om du känner oro kan du också våga fråga.
Försök att ställa öppna frågor i en lugn och trygg situation, utan att pressa personen att berätta mer än hen vill. Det viktigaste är att visa att du bryr dig och att du finns där för att lyssna.
Du kan till exempel säga:
"Jag blir lite orolig för dig. Hur har du det hemma?"
Om personen berättar om våld eller utsatthet är det viktigt att lyssna, tro på det som berättas och undvika att döma eller ifrågasätta.
Frågor som "Varför lämnade du inte?" eller "Varför berättade du inte tidigare?" kan vara svåra att få och riskerar att lägga ansvar på den som blivit utsatt.
Många unga berättar att vuxna inte tar deras upplevelser på allvar, förminskar det de varit med om eller avfärdar våldet som "vanliga bråk". Försök att inte göra det. Att bli lyssnad på och tagen på allvar kan vara avgörande för att någon ska våga berätta och söka hjälp.
Du behöver inte ha alla svar. Ibland räcker det långt att säga:
"Jag tror på dig."
"Det du du varit utsatt för låter inte okej."
"Jag finns här för dig."
Fråga gärna vad personen själv vill och behöver.
Vill hen prata med en kurator? Vill hen göra en polisanmälan? Finns det något du kan hjälpa till med?
Kanske kan du följa med till kuratorn om det känns läskigt att gå ensam, eller finnas som stöd om personen vill kontakta polisen eller någon annan stödverksamhet.
Kom ihåg att våld aldrig är den utsattas fel, och att ingen ska behöva bära sin utsatthet ensam.
Du behöver inte heller bära ansvaret själv. Om du är orolig för någon kan du hjälpa personen att söka stöd eller själv ta kontakt med en verksamhet som kan ge råd och vägledning.
Att se, fråga, lyssna och ta någon på allvar kan vara det första steget mot att personen får det stöd och den hjälp hen behöver.
Våga fråga om du känner oro.
Visa att du bryr dig, lyssna och tro på den som berättar.
Ta personens upplevelser på allvar och undvik att döma eller ifrågasätta.
Fråga vad personen själv vill och behöver.
Fundera över vilket stöd du kan ge.
Du behöver inte ha alla svar – ibland räcker det långt att finnas där.
Ta hjälp av en verksamhet som har kunskap om våld. Du ska inte behöva bära ansvaret ensam. 💜